Kommunikationsministeriets begäran om utlåtande: Utkast till förordningar om skärgårdstrafiken LVM/2009/03/2016

15.12.2016 kl. 10:13
UTLÅTANDE - Kommunikationsministeriet har bett Facebookgruppen Skärgårdsforum - Saaristofoorumi lämna ett utlåtande om utkastet till statsrådets förordning om skäliga avgifter för trafik- och transportservice i skärgården och om utkastet till statsrådets förordning om ändring av 3 § i statsrådets förordning om understöd som beviljas för stödjande av skärgårdstrafiken.

Kommunikationsministeriets begäran om utlåtande: Utkast till förordningar om skärgårdstrafiken LVM/2009/03/2016

Facebookgruppen Skärgårdsforum - Saaristofoorumi tackar för möjligheten att uttala sej gällande utkastet till förordning om skärgårdstrafiken. Skärgårdsforum - Saaristofoorumi består av närmare 500 fast bosatta, deltidsboende och stugägare både i och utanför den åboländska skärgården. Den gemensamma nämnaren är att samtliga starkt värnar om skärgården och dess verksamhetsförutsättningar.

Kommunikationsministeriet har bett Facebookgruppen Skärgårdsforum - Saaristofoorumi lämna ett utlåtande om utkastet till statsrådets förordning om skäliga avgifter för trafik- och transportservice i skärgården och om utkastet till statsrådets förordning om ändring av 3 § i statsrådets förordning om understöd som beviljas för stödjande av skärgårdstrafiken.

Förordningarna gäller förbindelsefartygstrafiken i skärgården. Förbindelsefartygstrafiken i skärgården upphandlas antingen i sin helhet av staten eller så att staten beviljar stöd för att driva den förbindelse-fartygstrafik som upphandlats genom konkurrensutsättning. De förbindelsefartygstrafiktjänster som staten upphandlar direkt är för närvarande avgiftsfria för användarna, men på de rutter som får stöd betalar användarna en avgift.

Utgående ifrån detta önskar Skärgårdsforum - Saaristofoorumi framföra följande;

Lagen om främjande av skärgårdens utveckling

Skärgården är till sin geografi ett utmanande geografiskt område. För att trygga skärgårdens verksamhetsförutsättningar och skärgårdsbefolkningens rätt till service har man redan på 1980-talet stiftat lagen om främjande av skärgårdens utveckling.

I lagen om främjande av skärgårdens utveckling (nedan Skärgårdslagen) står det i 2 § följande;

Med åtgärder av stat och kommun bör man sträva efter att bevara den fasta bosättningen i skärgården genom att för befolkningen skapa tillräckliga möjligheter till utkomst, samfärdsel och basservice samt efter att skydda skärgårdens landskapsbild och natur för miljöskador.

Utgående ifrån detta bör man se en avgiftsfri förbindelsebåtstrafik som ett led i att bevara den fasta bosättningen i skärgården, skapa möjligheter till näringsutövande och tillräcklig basservice. Införande av avgifter på förbindelsebåtarna skulle märkbart försämra möjligheterna för skärgårdsbefolkningen, deltidsboende och stugägare.

I Skärgårdslagens 4 § stadgas det om stödjande av näringslivet enligt följande;

För främjande av skärgårdens näringsliv bör vid inriktning av stödåtgärder, som vidtages i enlighet med annan lagstiftning, skärgårdens särförhållanden anses såsom en omständighet som ökar behovet av stöd.

I skärgårdslagen talar man alltså om stödåtgärder för främjande av skärgårdens näringsliv och absolut inte om införande av skyhöga statliga användaravgifter som enbart hänför sej till användning av nödvändig och oersättlig service i skärgårdens verkliga särförhållanden.

Fortsättningsvis stadgas det i Skärgårdslagens 5 § om trafik- och transportservice enligt följande;

Staten bör försöka sörja för att skärgårdens bofasta befolkning till sitt förfogande har en med hänsyn till boendeförhållandena, utkomstbetingelserna och skötseln av nödvändiga angelägenheter erforderlig trafik- och transportservice, som är så smidig som möjligt samt avgiftsfri eller prismässigt skälig.

Utgående ifrån detta bör man se det som att vardaglig person- och transportservice bör vara avgiftsfri.

Beredningen och uttalanden från kommunikationsministeriet

Skärgårdsforum- Saaristofoorumi förundrar sej stark över hela beredningsförfarandet gällande förordningen om skärgårdstrafik.

Utkastet till förordningar om skärgårdstrafiken grundar sej väldigt långt på antaganden och missuppfattningar om förbindelsebåtstrafiken, en eventuell marknad, kommunens befogenheter och uppgifter och skärgårdsbornas egentliga vilja. Det här ser vi som väldigt allvarligt eftersom beredningsarbetet av förordningar bör vara faktabaserade, välgjorda och rättvisa för att medborgarna i vårt land ska kunna lita på att alla blir rättvist behandlade och att lagar och förordningar grundar sej på fakta.

Det finns i utkastet till förordning ett flertal grova brister och felaktigheter som vi här önskar förtydliga;

1. Skäliga avgifter.

En stor del av utkastet handlar om införandet av skäliga avgifter för trafik- och transportservice. I utkastet finns en tabell över de tilltänkta avgifterna. De uträkningar som fastboende har gjort i Åbolands skärgård visar på avgifter som uppgår till flera tusen euro per år för fastboende. Ett flertal av de fast bosatta som skulle vara tvungna att betala upp till 40-60 000 € / år. För såväl fast bosatta som för deltidsboende och stugägare kan de föreslagna avgifterna uppgå till ca 150 euro för en resa tur/retur. Detta kan på inget sätt anses vara skäliga avgifter, och en väl gjord beredning skulle mycket enkelt ha kommit till samma slutsats genom att använda sej av de uppgifter som NTM-centralerna redan har.

Jämförelser har gjorts med bl.a. skärgårdstrafiken i Stockholm och på Åland där det på årsnivå rör sej om helt andra summor. För persontrafik utan fordon i Stockholms skärgårdstrafik innebär en

maximal årssumma 50€ och biltransport på Åland innebär en maximal årsavgift på 158€. Motsvarande avgifter i ministeriets förslag är 3200€ för persontrafik (trafik under 10 sjömil) och 12.800€ för fordon per år. För en fyra persons familj i Åbolands skärgård skulle ministeriets förslag innebära en extra kostnad på 16.000€ per år och för en lantbrukare dryga 60.000€ per år.

De föreslagna avgifterna kan under inga omständigheter ses som skäliga och för väldigt många såväl privatpersoner som företagare finns det under inga omständigheter ekonomiska möjligheter att betala dylika summor. Faktum är att den föreslagna avgiftspolitiken skulle driva många företagare i konkurs eller till försäljning av hus och fritidsfastigheter.

Även införandet av viktbegränsningar och avgifter för gods över 25 kg har en total avsaknad av verklighetsförankring. Detta införande skulle innebära att då man transporterar en större mängd livsmedel och andra förnödenheter som t.ex. gas, skulle det innebära en oskäligt stor avgift. Eftersom de långa avstånden gör att man undviker onödiga resor och istället införskaffar en större mängd förnödenheter på en och samma gång skulle viktbegränsningen kort och gott bara vara oskälig och orättvis.

2. Konsekvensbedömningar

I utkastet till förordning finns inga som helst hänvisningar till gjorda konsekvensanalyser om hur förordningen skulle påverka skärgårdsbefolkningen, företagsamheten och turismen över lag. Det som finns är enbart vaga antaganden om hur förordningen skulle påverka skärgården. Däremot lyfter man hela tiden upp den offentliga sektorns ekonomi.

Eftersom man vid kommunikationsministeriet måste ha varit väl medveten om de enorma ekonomiska konsekvenser som förslaget till förordning har för enskilda personer och småföretagare, är det under all kritik att ingen konsekvensanalys gjorts. De föreslagna avgifterna är i den storleksklassen att det kommer att påverka många enskilda personer, familjeföretagare och småföretagare enormt hårt.

I Justitieministeriets publikation Konsekvensbedömning av lagförslag står följande;

Syftet med konsekvensbedömningen av lagförslag är att samla kunskap om följderna av olika alternativa lösningar. Konsekvensbedömningen gör det möjligt för beslutsfattarna att få tillräckligt tillförlitlig kunskap om olika alternativa beslut och följderna av dem. Konsekvensbedömningen av lagar och andra författningar är ett nödvändigt underlag för det politiska beslutsfattandet och förbättrar möjligheterna att genomföra de samhälleliga mål som eftersträvas. En god konsekvensbedömning förbättrar lagstiftningens kvalitet.

Konsekvensbedömningen av lagförslag ska täcka:

1. De ekonomiska konsekvenserna

2. Konsekvenserna för myndigheternas verksamhet

3. Miljökonsekvenserna

4. Andra samhälleliga konsekvenser

De olika kategorierna täcker i sin tur olika slags konsekvenser, så som konsekvenserna

för företag, hushållens ställning, den offentliga ekonomin, samhällsekonomin,

den offentliga förvaltningen, miljöns tillstånd och utveckling, medborgarnas grundläggande rättigheter och möjligheter att delta, människors hälsa, jämställdhet, regional utveckling, brottsförebyggande och informationssamhället.

När de ekonomiska konsekvenserna bedöms måste man först undersöka om lagförslaget primärt gäller människor och hushåll, företag, kommunerna, staten eller andra målgrupper. När målgrupperna är klarlagda bedöms konsekvenserna för dem och först därefter gör man en vidare undersökning av konsekvenserna för den offentliga ekonomin och samhällsekonomin.

Med hänvisning till ovanstående text och justitieministeriets publikation vill Skärgårdsforum - Saaaristofoorumi rikta skarp kritik mot den bristfälliga beredningen och avsaknaden av konsekvensanalyser för såväl hushåll och företag som för den regionala utvecklingen.

Den befintliga beredningen utgår i första hand från den offentliga ekonomin, vilket strider mot justitieministeriets anvisningar.

3. Konkurrensutsatt marknad och marknadsvillkor

Enligt kommunikationsministeriet skapas det en marknad för båttaxi om man gör förbindelsebåtstrafiken avgiftsbelagd. Den här logiken grundar sej på en verklighet i tätt befolkade områden med en stor kundpotential och inte i skärgårdsförhållanden. Kundunderlaget för en marknad torde ju redan finnas och därmed också efterfrågan, om behovet skulle vara existerande. Eftersom det i dagens läge inte finns ett stort utbud på båttaxin bör man kunna konstatera att det heller inte finns en direkt stor efterfrågan. Däremot är charterverksamhet en annan, mer utbredd verksamhet som fungerar på andra villkor. Det handlar ofta om företag eller större grupper som åker omkring i skärgården för nöjes skull. Det handlar inte om direkta persontransporter eller varutransporter från fastlandet till det egna hemmet eller stugan ute i skärgården.

För att bli taxibåtsföretagare måste man uppfylla olika behörighetskrav och det ställs även krav på den båt som man kör med. Trots att det tydligen finns planer på att luckra upp behörighetskraven

kommer detta inte att kunna ske i en handvändning, eftersom det i de flesta fall kräver lagändringar. Skärgårdsforum - Saaristofoorumi anser att statens vilja att befrämja företagande i skärgården är positivt och kunde förutom utvecklandet av båttaxiverksamheten även gälla en normuppluckring också för andra former av företagande. Olika former av digitalisering som befrämjar utvecklandet av skärgården ser vi som positivt.

Däremot kan en eventuell utökad taxibåtsverksamhet under inga omständigheter ersätta förbindelsebåtstrafiken. Båttaxiverksamheten är en form av företagande som verkar och utvecklas enligt den marknad som finns medan förbindelsebåtstrafiken är och bör vara en del av statens upprätthållande av infrastruktur som möjliggör att hela Finland är bebott. Förbindelsebåtarna är väg över vatten och denna verksamhet bör därför jämställas med övrigt upprätthållande och användande av väginfrastruktur i Finland.

Själva konkurrensutsättningen av förbindelsebåtstrafiken har på många håll vållat stora problem med oändamålsenliga fartyg. Det har till och med gått så att specialbyggda fartyg för en del rutter ersatts av över 50 år gamla fartyg som inte alls lämpat sej för de lokala behoven. Man borde således utvärdera hela konkurrensutsättningen av förbindelsebåtarna, istället för att blint anta att det finns en fungerande marknad inom precis all samhällsservice.

4. Regeringens spetsprojekt

Regeringens spetsprojekt är till många delar intressanta och kan skapa nya möjligheter. Att skapa digitala lösningar så som bokningssystem och system där man lätt hittar den service som man behöver är väldigt bra och kan i bästa fall utveckla utbudet av tjänster i skärgården. Detta förutsätter naturligtvis att användningen av dylika digitala lösningar inte medför några större kostnader för varken serviceproducenterna eller kunderna.

I förslaget till förordning har man däremot blandat ihop tre olika saker som är helt oberoende av varandra. Det första är utvecklandet av digitala tjänster, det andra är avgiftsbelagd förbindelsebåtstrafik och det tredje är en stark prioritering av att skapa en marknad för en väldigt specifik verksamhet (båttaxi), på bekostnad av alla andra företag.

Att skapa digitala lösningar så att kunder och serviceproducenter lättare hittar varandra är välkommet. Detta är en naturlig riktning i vår digitala värld och det är något som vi ser som mycket positivt. Användandet av digitala tjänster i skärgården är dock begränsade eftersom nätförbindelserna ofta kan vara dåliga, långsamma eller obefintliga. Tillgången till fungerande internet varierar stort mellan olika delar i skärgården. Under sommarveckorna är nätet dessutom ofta överbelastat, vilket innebär att en uppkoppling till nätbaserade tjänster ställvis kan vara omöjlig eller problematisk. För att säkerställa möjligheterna till att använda sej av digitala lösningar i skärgården bör nätförbindelserna förbättras märkbart i hela skärgården. Trafikverket borde kräva fungerande och stabila nätförbindelser av operatörerna, som motsvarar dagens krav på uppkopplingshastigheter.

Det är däremot synnerligen beklagligt att man på kommunikationsministeriet ser utvecklingen av nya digitala tjänster som viktigare än befrämjande och utvecklande av redan befintlig företagsamhet. Att införa oskäligt höga avgifter för användningen av förbindelsebåtstrafiken i hopp om att skapa några nya båttaxiföretag är ett dråpslag mot den livsnerv som förbindelsebåtarna utgör i vår skärgård. Att avveckla och försvåra användningen av det absolut viktigaste för skärgårdsbefolkningen, deltidsboende, näringsidkarna och företagarna på öar utan väg- eller färjförbindelse, kan ingalunda vara förenligt med statens uppgifter och skyldigheter enligt skärgårdslagen.

5. Jämförelserna med kollektivtrafik

Förbindelsebåtstrafiken bör ses som väg över vatten. Den är en del av den infrastruktur som man bör kunna förvänta sej att ska upprätthållas på ett jämlikt sätt i hela landet. Förbindelsebåtstrafiken bör inte jämföras med kollektivtrafik i och med att kollektivtrafik trafikerar på infrastruktur finansierad av staten och att det i dessa fall alltid finns alternativ. För skärgården och de som är beroende av förbindelsebåtstrafik finns det inga alternativ. Att färdas med egna båtar kan inte jämställas eller ses som jämlikt alternativ, eftersom det rent avståndsmässigt och ur väder- och vindförhållanden inte ens alltid är möjligt.

Att införa avgifter för förbindelsebåtstrafiken måste därför jämföras med att införa någon form av vägavgifter eller vägtullar. Den praxisen har vi inte i dagens Finland. Det primära syftet med vägtullar är heller inte att få in pengar till statskassan, utan att minska på bilismen och de negativa följder som den åsamkar i livligt trafikerade områden. Vägtullarnas syfte är således att förändra folks trafikbeteende och välja alternativa färdmedel som t.ex. kollektivtrafik. En liknande modell i skärgården skulle därför inte vara jämlik eller ens skälig, eftersom detta inte är två jämförbara situationer. I skärgården finns inga alternativa sätt att färdas.

6. Seminariet 15.6.2016

Det har i olika medier kommit fram påståenden om att det är skärgårdsborna som vill ha en avgiftsbelagd förbindelsebåtstrafik. Det här stämmer absolut inte. Det finns inget som helst stöd för införande av avgifter för förbindelsebåtstrafiken bland skärgårdsborna och de som frekvent använder sej av förbindelsebåtarna.

Påståendet att skärgårdsborna skulle vara för införandet av avgiftsbelagd förbindelsebåtstrafik förbryllar en stor mängd skärgårdsbor som deltog i seminariet, eftersom man inte alls upplevde att införande av avgifter ens diskuterades. Att kommunikationsministeriet sammanfattar diskussionen från ett seminarium på ett sätt som inte alls överensstämmer med seminariedeltagarnas uppfattning om situationen, är mycket allvarligt. Att man dessutom använder denna förvrängda information som faktaunderlag i utarbetandet av en förordning som skulle få förödande ekonomiska konsekvenser för hela skärgården är helt obegripligt.

7. Hörande av ”sakkunniga”

Under beredningens gång har kommunikationsministeriet hört en mängd olika ”sakkunniga”. I flera fall har dessa ”sakkunniga” visat sej vara deltidsboende eller företag från huvudstadsregionen som i vissa fall har helt egna ekonomiska intressen i spel. Med hjälp av NTM-centralernas information kunde kommunikationsministeriet lätt nå ut till de skärgårdsbor, företagare och deltidsboende som skulle drabbas hårdast av den föreslagna förordningen för att få en uppfattning om förordningens faktiska inverkan. Tyvärr har detta inte skett och detta selektiva sätt att höra ”sakkunniga” är under all kritik och kan på inget sätt ses som representativt för hela skärgårdens behov och verklighet.

Kommunens skyldigheter och ansvar

Skärgårdskommunernas skärgårdstillägg i statsandelssystemet är till för täcka utgifterna för lagstadgad verksamhet. De finns till för att kunna upprätthålla en god och jämlik service även i skärgårdsförhållanden. Vid finansministeriet har man kunnat konstatera att den kommunala serviceproduktionen i skärgården på grund av långa avstånd och många mindre enheter är dyrare att upprätthålla än på fastlandet och statsandelarna ges därför som en kompensation för just detta.

I kommunallagens 8 § 3 moment står följande;

Lagstiftning som gäller kommunerna, principiellt viktiga och vittbärande frågor som gäller kommunalförvaltningen och den kommunala ekonomin samt samordningen av statens och kommunernas ekonomi behandlas genom statens och kommunernas samrådsförfarande så som bestäms i 8 a och 8 b §.

8 a § Med basserviceprogramförfarandet avses basserviceprogrammet och basservicebudgeten. Basserviceprogramförfarandet utgör en del av statens och kommunernas samrådsförfarande och beredningen av statsbudgeten.

Basserviceprogrammet innehåller en bedömning av förändringar i kommunernas verksamhetsmiljö och efterfrågan på tjänster, av den kommunala ekonomins utveckling och kommunernas förändrade uppgifter samt ett program för de åtgärder som balanseringen av inkomster och utgifter kräver. Den kommunala ekonomin bedöms som en helhet, som en del

av den offentliga ekonomin och enligt kommungrupp. I basserviceprogrammet bedöms dessutom behovet av finansiering för kommunernas lagstadgade uppgifter samt utvecklandet av uppgifterna och förbättrandet av produktiviteten.

I basservicebudgeten bedöms den kommunala ekonomins utveckling samt budgetpropositionens inverkan på den kommunala ekonomin. Basservicebudgeten uppgörs i samband med budgetpropositionen.

Basserviceprogrammet och basservicebudgeten utarbetas av finansministeriet i samarbete med social- och hälsovårdsministeriet, undervisningsministeriet och vid behov andra ministerier. Finlands Kommunförbund deltar som permanent sakkunnig i basserviceprogramförfarandet.

8 b § Med statens och kommunernas samrådsförfarande avses utöver basserviceprogramförfarandet, behandlingen av frågor i delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning som finns i anslutning till finansministeriet.

Delegationen har till uppgift att behandla de frågor som avses i 8 § 3 mom. och att för basserviceprogrammet göra en utvecklingsprognos för den kommunala ekonomin samt att ge akt på att basserviceprogrammet beaktas i beredningen av lagstiftning och beslut som gäller kommunerna. Bestämmelser om närmare uppgifter för delegationen för kommunal ekonomi och kommunalförvaltning och om dess sammansättning och sektioner utfärdas genom förordning av statsrådet.

Att kommunen skulle ersätta enskilda personer för överstora avgifter som staten genom sin politik åsamkat dem, hör ingalunda till kommunernas uppgifter. Enligt jämlikhetsprincipen som uttrycks i 6 § grundlagen är alla lika inför lagen. I motiveringarna till kommunallagen står följande;

I den kommunala verksamheten har principen betydelse särskilt i fråga om tolkningen av kommunens allmänna kompetens och beviljandet av olika förmåner.(...)

(...) Även om kommunens åtgärder kan vara sådana att de endast gagnar en del av kommunens invånare, får kommuninvånarna inte utan grund behandlas olika av kommunen. Invånarna ska behandlas jämlikt.

HFD 30.4.1999, liggare 963: Fullmäktige ansågs ha överskridit sin kompetens genom att besluta att det kommunala skattöret för kommuninvånare som bodde på det område i kommunen som hörde till Skärgårdshavets nationalpark skulle vara 14 penni, när skattöret samma år var 19 penni för de övriga invånarna i kommunen.

Utgående ifrån detta kan kommunikationsministeriets antydningar om att kommunen kan ersätta de fast bosatta deras avgifter för användning av förbindelsebåtar inte vara förenlig med rådande lagstiftning. Kommunen bör då ersätta samtliga kommuninvånares avgifter, vilket då måste se som ett direkt stöd till förbindelsebåtstrafiken och därmed utgöra för kommunen nya kostnader och uppgifter.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan man konstatera att den föreslagna förordningen skulle drabba de mest perifera delarna och de redan nu hårt utsatta småföretagarna, familjerna och fastighetsägarna i skärgården på ett enormt ojämlikt, orättvist och oskäligt sätt. Motsvarande påtvingade statliga avgifter i den föreslagna storleksklassen finns inte någon annan stans i vårt land.

Det bästa sättet att fortsättningsvis skapa goda och jämlika förutsättningar för företagande i skärgården är att bibehålla förbindelsebåtstrafiken avgiftsfri.

Skärgårdsforum - Saaristofoorumi anser att beredningen är undermålig, vilseledande, saknar korrekt information och kan under inga omständigheter användas som beslutsunderlag för den föreslagna förordningen. Skärgårdsforum - Saaristofoorumi motsätter sej hela utkastet till ny förordning och införandet av nya avgifter för användningen av förbindelsebåtarna.

På Skärgårdsforum - Saaristofoorumis vägnar,

Sandra Bergqvist sandra.bergqvist@hotmail.fi

040-5341108

Sandra Bergqvist

Bergqvist efterlyser förenklade regler kring heminkvartering

Riksdagsledamot Sandra Bergqvist (SFP) lämnade på fredag in ett skriftligt spörsmål om småskalig inkvarteringsverksamhet till riksdagens talman. I spörsmålet efterlyser Bergqvist förenklade regler kring att starta upp verksamhet med heminkvartering, dvs. övernattning i enklare form än hotellstandard och till ett lägre pris.Läs mera »
Sandra Bergqvist
21.02.2020 kl. 10:37

Vi behöver en krisplan för färjtrafiken!

På torsdag morgon avslutades det dygnslånga trafikuppehållet vid Keistiöfärjan i Iniö och i höstas stod Vånofärjan i nästan två dygn. Under dessa tidsperioder har trafiken till och från öarna varit totalt avskuren. Det här vittnar om om att det inte finns någon plan B då en färja av någon orsak inte kan köra som normalt. Läs mera »
Sandra Bergqvist
22.02.2019 kl. 16:59

Vi behöver Pargasleden nu!

Det är ingen nyhet för oss som bor här att Rävsundsbron är i mycket dåligt skick och kräver åtgärder så fort som möjligt. Eftersom utredningar visat att en reparation skulle vara dyrare än en ny bro är alternativen få, men möjligheterna är däremot många. Läs mera »
Sandra Bergqvist
20.02.2019 kl. 15:32

Går vårdreformen igenom är det mer än röntgen som försvinner

INSÄNDARE. Vi har under de senaste dagarna fått läsa om att röntgen kommer att försvinna från Pargas hälsocentral. Orsaken är att den används för lite enligt riktlinjer som gjorts upp. Tekniken plockas ihop och flyttar till Salo. Kommer vårdreformen att gå igenom kommer vi att få se fler flyttlådor på landsbygden och i skärgården.Läs mera »
Sandra Bergqvist
13.12.2018 kl. 00:58

Stad och landsbygd, inte stad mot landsbygd

INSÄNDARE - Som bäst pågår det en polariserad diskussion om det är städerna eller landsbygden som man ska satsa på i framtiden. Det i sig är en evighetsdiskussion som skapar osämja istället för förståelse. Faktum är att så länge man sätter en massa krut på att strida om vilket som är bättre kommer vi inte att komma någonstansLäs mera »
Sandra Bergqvist
23.03.2018 kl. 09:37