Skärgårdens faktiska förutsättningar eller snygga exceltabeller?

19.09.2016 kl. 13:18
BLOGG - Om man planerar och tänker genomföra en av efterkrigstidens största reformer, måste man också vara mycket noga med att ge förutsättningar för att det verkligen ska lyckas. Att bara skriva en lagtext som säger vad allt som ska tas i beaktande räcker inte. Man måste också kunna skapa verkliga förutsättningar för att verksamheten ska bli det som det är tänkt att vara.

 

Om man planerar och tänker genomföra en av efterkrigstidens största reformer, måste man också vara mycket noga med att ge förutsättningar för att det verkligen ska lyckas. Att bara skriva en lagtext som säger vad allt som ska tas i beaktande räcker inte. Man måste också kunna skapa verkliga förutsättningar för att verksamheten ska bli det som det är tänkt att vara.

Ingen reform kommer att leda till att allt blir lika för alla. Ingen reform kommer automatiskt att släta ut alla ojämnheter och olikheter. Finland är och förblir ett land med tätort, med glesbygd, med skärgårdsförhållanden och långa avstånd. Ingen reform kan förändra vår geografi. Och är det verkligen så att vi vill ge en mer jämlik service - ja då måste det också ges förutsättningar för det.

Då 20 miljoner i skärgårdstillägg faller bort, talar vi inte längre om småpotatis. Det är en stor summa pengar, men ett ännu större politiskt ställningstagande. Med det här visar man tydligt att skärgården inte är viktig, att staten inte tar ansvar och att det är för smått, ointressant och perifert för att bry sej om. Det här ställningstagandet har på lång sikt en mycket större prislapp än 20 miljoner.

Det är svagt av staten - och regeringen - att inte lyfta upp detta. Jag vet inte om det handlar om okunskap, oförståelse eller illvilja och egentligen spelar det inte så stor roll. Resultatet är ändå lika förödande. Att skuffa över ansvaret på landskapen är fegt. Varför skulle de tillgodose mer än vad de måste? Det är väl klart att det ligger i deras intresse att slimma så mycket som det går för att överhuvudtaget få pengarna att räcka till. Det är inte långsökt att förutspå att landskapen - som kommer att styras av de stora städerna -  kommer att utgå från det egna behovet av serviceproduktion och därmed kommer det perifera behoven att komma i skymundan. Därför är det staten - som finansierar det hela - som också måste ställa krav samtidigt som man skapar förutsättningar landskapet. Tyvärr är det också här det falerar.   

Finansministeriet har förklarat att målet är att skapa en så enkel finansieringsmodell som möjligt. Redan här gick det galet när man tänkte. När modellen är viktigare än innehållet, har prioriteringarna satts riktigt fel. Då finansieringsmodellens lättbegriplighet prioriteras framom invånarnas rätt till lika service oberoende på var i landet man bor, bevisar man på att det är viktigare med snygga exceltabeller än faktisk tillgång till vård.

Ett litet hopp ligger i att man på finansministeriet uppger att man kommer att se över finansieringsprinciperna för landskapen utifrån responsen från utlåtanderundan som pågår som bäst. Därför uppmanar jag nu alla kommuner och förtroendevalda i kommunerna att ryta till om detta.  Det är de verkliga förutsättningarna som garanterar en god service - inte lättbegripliga finansieringsmodeller.

Sandra Bergqvist